Tillbaka i Stockholm igen efter en fantastisk sommar i Hälsingland. Bland annat med den utställning som tog bloggen till finrummet, hälsingegården Träslottet i Arbrå visar fram till den 16 augusti utställningen Kurbits på Träslottet. Ni som följt bloggen eller mig via Instagram i sommar har full koll på detta, här finns mer information om denna superspännande händelse. I

övrigt har jag delat en hel del slöjd- och konsthantverksupplevelser under#hejahälsingland på Instagram, följ mitt flöde på @kurbitsmedia för att se nedslag från en mycket spännande del av landet.

Erika Wallin slöjdar för välbefinnande och livskvalitet. Ur en av Hemslöjden i Kronobergs inspirationsfilmer om hemslöjd.

Nu är vi alltså igång i jobb igen och jag tittar i och med det fokus mot en annan spännande geografisk plats, Kronoberg. I år fyller nämligen Kronobergs läns hemslöjdsförening 100 år, vilket har firats under hela sommaren, bland annat med utställningen Händer som skapar på Smålands museum i Växjö. Alla kronobergare som velat har fått vara med,  utställningen innehåller inte mindre än 300 (!) slöjdare! Med en satt ram för sina verk, ett tittskåp eller en ribba, har alla bidrag kunnat samsas i utställningen, som är initierad och skapad av Hemslöjden i Kronoberg. Tekniker och material har i utställningen varit helt valfria och alla har alltså fått slöjda helt utifrån egen kreativitet.  Läs mer om arbetssätt och om utställningen här och här.

Utställningen avslutas med seminariedagen Händer som har skapat - där också gerillaslöjden finns med! Lördag 22 augusti är jag på väg till Växjö för att föreläsa – och vilken spännande seminariedag det blir! Jag har en av många programpunkter, var med om du har möjlighet! Men skynda dig att anmäla dig i så fall, senast 14 augusti, läs mer här.

Något ytterligare som jag vill tipsa om är de inspirationsfilmer som Hemslöjden i Kronoberg har gjort, välproducerat, inspirerande och mycket fint att se kring engagemang, välbefinnande, gemenskap och rötter. Filmerna är gjorda av Lars-Johan Kroon och de porträtterar ett antal av slöjdarna i länet, här är några av dem, se alla här.  ”Det är inte det att det måste bli något, utan det är görandet i sig , att jag tycker om att hålla på. Ja det kanske är en flykt från verkligheten” säger textilslöjdaren Erika Wallin i filmen ovan så klokt, jag förstår precis vad hon menar.

Och ja, det är svarvaren Ulf Jansson ur filmen ovan som står för inläggets citatrubrik. Så givande att se honom i arbete, kolla själva! Och jag kunde inte låta bli att spara den här bilden, jag älskar den – engagemanget, skickligheten, lusten och njutningen inför hantverket går liksom att ta på, eller hur? Heja Ulf!

Ulf Jansson i sin verkstad, där han svarvar stort och mycket smått, tunt och vackert. Bilden är hämtad ur filmen Hemslöjd – att tänja på sina gränser. Producerad av Hemslöjden i Kronoberg inför sitt 100-årsjubileum.

The post ”Det som är värt att göras är värt att göras väl” appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nej jag får erkänna att jag inte alls hann med Formex som jag hade hoppats den här mässan. Jag var där i onsdags och hade mycket på agendan – jag hann träffa många kloka hantverkare, slöjdare, återförsäljare och kollegor, och det är värt mycket också. Jag hann också lyssna på föredrag, vilket var tacknämligt. Men när det kommer till att presentera årets trender eller tankar bakom vad som är nytt kring Formex, ja då går jag bet.

Jag fastnade ganska självklart ganska länge på Formex entrétorg, där en hel hoper begåvade slöjdare stod och arbetade, de var alla ditbjudna för att ingå i mässans The House Cat Festival som fokuserade på slöjd och hantverk, där samarbetet skedde mellan arkitektgruppen Codesign och Hemslöjden. The House Cat själv var stor och gigantisk och helt gjord i lådor. Och innehöll förstås en massa roliga hemligheter:

Fin installation signerad Svensk Slöjd med slöjd och hantverk i urval som en del i den utställning som arkitektkontoret Codesign gjorde till Formex entrétorg. Ni har säkert sett bilder på den så kallade katten – ett roligt och nytt grepp. The House Cat innehöll en mängd finfina föremål. (Foto Kurbits)

Däremot har jag följt andra som rapporterat, och det är förstås en fröjd att läsa Frida Ramstedts Trendensers omfattande inlägg. Det jag dock blir ännu mer i gasen över är hennes text Näe, nu får ni fasen sluta göra brickor, tjejer! Ett riktigt läsvärt inlägg som sätter fingret på inte bara den mättade marknaden av just brickor, underlägg och disktrasor, utan också lyfter frågan om förvaltande av talang. Jag håller med – tjejer, ni kan mer!

Också Stefan Nilsson har förstås bloggat och rapporterat med den äran, här, Stefan låg också bakom urvalet i Formex första Pop-up-butik, ett roligt och bra initiativ tycker jag. Sist vill jag också tipsa om att läsa Maria Richardssons spaningar från Nordic Design Collectives håll, inspirerande också de.

Slöjdaren Niklas Karlsson får representera The House Cat Festival här, han och en handfull slöjdare stod och arbetade under mässan, som en del i arkitektkontoret Codesigns utställning. (Foto Kurbits)

Ja, och själv? Ja jag kollade liksom runt på fina grejor i ett rasande tempo, jag missade en hel del. Men gick utan trendfokus eller nyhetsfokus, och det är också en skön känsla med Formex tycker jag. Att i rätt sinnesstämning kan man bara bli glad över fina grejor liksom. Samt också att bli enormt imponerad och upplyft av allt engagemang från monterinnehavarna. Anny Jernberg från Återbrukshyttan är ett sådant exempel, här delar hon monter med lika drivna Linda från Rethink Design. 

I samma monter: Rethink Design och Återbrukshyttan, två företag som drivs av entreprenörer som brinner för sin idé och som målmedvetet arbetar på. Anny Jernberg blåser om befintliga glas till nya former och Linda från Rethink Design ger gamla textilier nytt liv. Engagemang som smittar! (Foto Kurbits)

Ytterligare en sådan person som jag blev inspirerad av är Andrea Djurle, för närvarande både student vid Textilhögskolan i Borås och halva ägaren av företaget Aderelles, som samarbetar med utsatta kvinnor i Calcutta. Kvinnorna arbetar med deras tillverkning av kuddarna, Aderelles står för design och utformning, kvinnorna syr upp kollektionen. Aderelles har funnits sedan oktober 2014, läs mer här!

Här är Andrea Djurle, ena halvan bakom företaget Aderelles. Företaget samarbetar med utsatta kvinnor i Calcutta och ger dem lön för att producera dessa kuddar. Andrea studerar fortfarande på Textilhögskolan i Borås och driver sitt företag parallellt. Inspirerande att höra historien bakom! (Foto Kurbits)

Ja och över till fler fina favoriter, här kommer det en drös bilder. Håll tillgodo!

Notknot, av isländska Ragnheiður Ösp Sigurðardóttir, strålande fina eller hur? Hon och dessa var nominerade till årets Formex Novapris, årets nordiska formgivare blev dock Erik Olovsson och Kyuhung Cho från Sverige. (Foto Kurbits)

Också Massayoshi Oya var nominerad till Formex Nova 2015 – så himlans fina fat han gör, galet vackert! Massayoshi är verksam i Göteborg, jag fick möjlighet att träffa honom hastigt i våras, superspännande keramiker. (Foto Kurbits)

Fler nomineringar – detta fan-tast-tiska halsband, av Saga Gevargez, med företaget Saga Melina – är ett av 20 föremål som är nominerade till Formex Formidable. Priset tillkännages på mässan i januari, och du som publik kan gå in på Formex sajt och rösta fram din favorit. (Foto Kurbits)

Också Ludvig Löfgren är Formex Formidable-utvald. Galet fin vas och ljusstake. (Foto Kurbits)

Nytt kakel från House of Rym – i rött! Så himla fint. Design Emma von Brömssen. Det är också Emmas design på kuddarna som skymtar till vänster i bild. (Foto Kurbits)

Emelie Thornadtssons keramik från Konstfacks examensutställning i våras, i Stefan Nilssons urval från vårens studenter. Bra val, jag gillar Emelies arbete mycket. (Foto Kurbits)

Maria Högberg var också med i festivalen och täljde sina gubbar. De får kläder, personligheter och fyndiga egenheter med hjälp av hennes letande, plockande och ihopsättande av secondhandfynd och hantverk. (Foto Kurbits)

Den här tatuerade pallen fanns också med på entrétorget. Slöjdaren Felix Wink är en stjärna att följa framöver! Verkligen roliga, smarta och spännande idéer om vad slöjd är och kan vara. Följ honom! (Foto Kurbits)

Eftermiddagen bjöd också på en trendspaning av Lotta Ahlvar från Handarbetets Vänner (th). Hon hade bjudit in Sarah Corbett för att berätta mer om den pågående utställningen Gentle Protest som finns att se på HV. Samt att förklara lite om hur det går att förändra världen med händerna. Sarah är craftivist och inspirerar här formexbesökarna till att själva brodera sina budskap – exempelvis på sin kontorsstol… (Foto Kurbits)

Handarbetets Vänner har tagit fram detta fantastiska mönster av Edna Martin – det heter Granatäpple och är från 1965. Här överfört på en sidensjal. Tre mönster har fått nytt liv på sjalar i HV:s produktion. (Foto Kurbits)

Alltså – jag tror jag fotat och visat upp Mira Bodiroza Lindhs fantastiska toffor tidigare, men det går inte att låta bli att fotografera dem! Mira broderar hallandssöm i fria konstellationer, hon formger sina mönster och broderar i sitt företag MB Form. (Foto Kurbits)

Finska företaget Valona gjorde mig också så glad – tunt sågad björk i fina mobiler i taket, eller som hängen i granen. Hantverk i all sin enkelhet. (Foto Kurbits)

Avslutningsvis – Hemslöjdens Förlag var på plats på mässan också, självklart med fokus på slöjd. Min bok Gerillaslöjd fanns med, men fullt fokus var på denna nya julbok och medföljade julpyssel – i montern kunde man också prova på att göra en skinkpinne. Vips så är det ju jul, eller hur är det nu? (Foto Kurbits)

The post Formex med hantverksfestivalsfokus appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Slöjdens olika sätt att organisera sig intresserar mig, allt fler verkar få lust att göra tillsammans och behovet av sammanslutningar, lokaler, grupper och medföljande kunskap är stort. Nyligen har jag upptäckt The Craft Lab, en förening som finns i Stockholm för fysiska träffar, men som också kan tänkas fungera som ett forum för dig som bor i andra delar av landet. Så jobbar ofta den här typen av sammanslutningar numera, och det tycker jag är vettigt. Att inkludera människor från hela världen i sin lokala verksamhet breddar kunskap och på sikt också kontaktytan.

Från en tidigare workshop arrangerad av The Craft Lab, shiboritillverkning. (Foto Stina Axelson)

Jag träffade Stina Axelson för ett par veckor sedan, då hade jag tidigare snubblat över The Craft Lab på nätet genom den internationella sajten Meetup, en sajt som deras evenemang kommuniceras genom. Jag blev glad över att frivilliga, fristående krafter sammanstrålar och väljer att organisera sig utan annat än eget engagemang och driv för den gemensamma lusten att slöjda ihop.

The Craft Lab har workshops i varierade material och svårighetsgrad, tanken är att alla som vill vara med ska känna sig välkomna på något av deras utbud. (Foto Stina Axelson)

Det bekräftar också Stina som person, hennes engagemang i The Craft Lab är stort. Hon är initiativtagaren till nätverket, hon är själv fotograf i grunden och också en kreatör inom screentryck och textil. Hon ser The Craft Lab som en plattform för att lära sig nya saker och träffa likasinnade som vill ägna sin tid åt kreativt skapande. Hon berättar att nätverket syftar till att introducera sina följare för olika tekniker, begrepp, kunskapsområden och metoder. De arrangerar ofta själva sina kurser eller aktiviteter utifrån medlemmarnas olika kunskapsområden, men bjuder också in workshopledare inom olika ämnen;  naturlig färgning av kläder har sin ledare, att arbeta craftivistiskt med sin slöjd har en annan.

The Craft Labs workshops heter bland annat saker som Intro to Screenprint, Abstract Art, Life Drawing och Sew Along, information om kurserna finns dels på Facebook, dels via sajten Meetup.

11 oktober arrangerar The Craft Lab en kurs i bokbindning med bokbindaren Toby Gough. (Foto The Craft Lab)

En av deras kommande workshop är exempelvis en kurs i bokbindning.  Här arbetar The Craft Lab tillsammans med Studiefrämjandet, och erbjuder en bokbindningskurs med läraren Toby Gough, söndag 11 oktober. Kursen ger dig olika grunder i bokbinderi, mer information här. 

Dye it yourself Hornstull, en tidigare kurs arrangerad tillsammans med Slow creations.  (Foto Stina Axelson)

Kolla in The Craft Lab du som bor i Stockholmsområdet, eller som är här av och till – en rad spännande aktiviteter och människor som alla samlas kring sitt intresse för att vara kreativ. Du kan också bli medlem i The Craft Lab, läs mer om det här. 

Och har du en slöjdgemenskap som du vill berätta om? Vad gör ni, vilka träffas? Var finns ni? Hur har ni hittat varandra och vilka får vara med? Mejla mig och berätta! frida@kurbits.nu.
Bilden i inläggets topp kommer från The Craft Labs shiboriworkshop tillsammans med Tomas Robefelt. 

En av The Craft Labs kurser heter Mixed media. (Foto Stina Axelson)

Och en annan Screenprint. Kolla in vetja, här finns mycket att välja på! (Foto Stina Axelson)

The post Kreativ gemenskap: The Craft Lab appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan blev jag helt varm och glad av dessa bilder, jag tjoade högt och lade ut en av bilderna på instagram, det verkar som jag inte är ensam om att jubla över dessa sneakers till brädden fulla med pärlor och broderier. Bilderna kommer från en lokalpolitiker i Mexiko, Dip. María Isidra Vargas och hon fanns via vänners vänner i mitt flöde på Facebook, internet fungerar på det mest magiska vis. Jag kontaktade henne för att få veta mer:

Sneakers gjorda med stor precision av skickliga hantverkare från Nayarit, Mexiko. (Foto María Isidra Vargas)

Hon berättar att dessa skor är gjorda av hantverkare och konstnärer i Nayarit, som är en av Mexikos delstater och ligger på landets västra kust. Bilderna här  är tagna från en skomarknad nyligen, där dessa hantverkare deltog. María Isidra Vargas talar sig varm för inte bara det lokala hantverket, utan också dess mångåriga tradition, hon verkar själv i området och är mån om att berätta historien om sin trakt.

Jag får veta att Nayarits ursprungsbefolkning är uppdelad i fyra kulturer;  Wixaritari(Huichol),  Naayeri, Odam och Nahuatl med egna språkbruk, traditioner och hantverkstraditioner, de är alla vida berömda för sitt hantverk och sin konst. Broderi och applikationer, gärna med dekor som här med enorma mängder pärlor är delar av det hantverk de utövar.

Delstaten Nayarit har fyra ursprungsbefolkningar som alla bemästrar traditionellt broderi, gärna som här med inslag med pärlor. Till en skomässa tog de fram dessa samtida tolkningar av sina traditionella tekniker. (Foto María Isidra Vargas)

Det är både män och kvinnor som är verksamma och de är alltså traditionella i sina tekniker, men inte så mycket i material numera, vilket är befriande, roligt och intressant tycker jag. Dock tror jag mig förstå att dessa skor, halsband, skateboards och mobiltelefonfodral är gjorda just för att väcka uppmärksamhet till det traditionella hantverket i stort, och det lyckas ju väl, eller hur?

Sneakers från Nayarit. (Foto María Isidra Vargas)

Arbetsprocess. Nål, tråd och pärlor. (Foto María Isidra Vargas)

Med broderi. Från Nayarit, Mexiko i ett nyligen gjort samarbete med amerikanska Vans. (Foto María Isidra Vargas)

Sneakers från Nayarit. (Foto María Isidra Vargas)

I jakten på mer information om dessa fantastiska skor fick jag också hjälp av Anna (tack!) och hittade modeskaparen Ricardo Seco, som tidigare i år lanserade sin kollektion Dreams, inspirerad från just Wixaritari-kulturens hantverk och traditioner, där Huicholfolkets arbeten syns och finns med på catwalken.

Från mexikanska modeskaparen Ricardo Secos visning tidigare i år, där sneakers och accessoarer från Nayarits hantverkare och kultur var viktiga inslag. (Foto Ricardo Seco)

Jag vet också att dessa skor går att beställa, de säljs främst från hantverkarna själva och jag har fått både ett telefonnummer (!) och en mejladress om du är intresserad av att komma i kontakt, hör av dig till mig isåfall. Jag frågade om återförsäljare och sätt att se skorna på andra håll i världen, men gick bet där. Inte riktigt på det klara om det är möjligt, men som sagt, det går alltid att kontakta dem för mer information.

Tills vidare är jag tacksam för María Isidra Vargas tid och engagemang och så får ni som jag njuta av produkterna de gör. Världen och internet är sannerligen en fantastisk plats för kärlek till mänsklig kreativitet och hantverk.

Uppdatering: Vilket engagemang från er läsare! Jag har fått den här länken (Tack Cecilia!) som beskriver Huicholfolkets samarbete med amerikanska Vans – kolla också in filmen! - och som jag förstår det går också skorna att köpa via den kollektionen som finns i begränsad upplaga, men jag har inte kontaktat dem och frågat. Och min ingång i detta var dialogen med politikern María Isidra Vargas, som alltså berättade att dessa hantverkare säljer och visar upp dessa och andra verk runt om på skomässor i Nayarit och i övriga delar av Mexiko just nu.

Också ytterligare produkter har gjorts i syfte att väcka mer uppmärksamhet till denna hantverksskickliga tradition och dess utövare. (Foto María Isidra Vargas)

Och en sista… fantastiska sneakers från Nayarit, Mexiko. Foto María Isidra Vargas)

Nä jag skoja. Här sista, ljuvligt hantverk på spännande nya material. De skickliga hantverkarna vet hur man knockar en slöjdpublik…sneakers från Nayarit, Mexiko. (Foto María Isidra Vargas)

The post Pärlor, sneakers och traditioner från Nayarit appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I våras kom jag för första gången i kontakt med designmarknaden À la London (jag skrev om den här).  Det är en mycket ambitiös satsning som arrangeras på våren i Göteborg – och! – också nu i jultid. Jomenvisst, två gånger om året alltså. Antalet utställare ligger kring 70-80 och fokus är på småskalighet, unika produkter och förstås mycket handgjort.

I år har À la Londons juldesignmarknad utökats, dels har den varit i Göteborg (förra helgen) och nu imorgon lördag är det dags också i Borås.  På Textile Fashion Center laddas det upp med 70-talet utställare, så ta er dit ni som har möjlighet.

Pappas pärlor! Denna pärla bland pärlare, jag följer Johans pärlprojekt på instagram, ett av mina favoritkonton. På Á la London finns han på riktigt! (Foto À la London)

Utmärkt tillfälle att köpa handgjorda eller småskaligt producerade klappar till nära och kära! Här är några av mina favoriter, och det finns myyycket mycket mer att kolla in, gör det!

Här är alla utställare.  Läs mer om À la London här. Och här är alltså mitt inlägg från i våras då jag träffade Therese Aronsson som är en av initiativtagarna till Á la London.

Lisa Edoff Design, mönstervärld som gör gott för inspiration och humör. Lisa Edoffs kollektion sidenscarfar blev (med rätta!) oändligt beundrade när den kom förra året. (Foto À la London)

Designstudion Dandy Demina gör denna fantastiska kollektion med ”The Nobles”, med en samling adliga fantasifigurer porträtterade på bland annat kuddar. Här syns Admiral Beak och han är förstås en riktig rara avis. Roligt! (Foto À la London)

Ny bekantskap, kolla in Nomori! Stilig handgjord keramik med japanska influenser. (Foto À la London)

Bakom Modern stories ligger Therese Aronsson, grundare av À la London. Det här gör hon när hon inte driver designmarknad – hon är möbeltapetserare och gör så här fantastiskt stiliga möbler. (Foto À la London)

Jonas Welins fantasifigurer finns i Borås imorgon, kolla in! (Foto Á la London)

E.P.A Design likaså, Elisabeth P. Andrén finns på plats – À la Londons julmarknad i Borås drar igång imorgon lördag och är endast en dag, skynda dit du som kan! (Foto À la London)

Bilden i inläggets topp är gjort av Form A, läs mer här.

The post Juldesignmarknad à la London appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Från  The Craft Lab kommer en inbjudan till en rejäl Christmas Craft Bonanza till helgen – kolla in det här ni som är i Stockholm och känner er julpysselsugna! En heldag söndag 6 december med pyssel och handgjorda julklappar, jomenvisst! Med fyra olika workshops i ämnen som papperspyssel, textila dekorationer, julkort med korsstygn och pompoms finns alla möjligheter att fixa till en eller flera klappar för hand.

Nu på söndag håller The Craft Lab Christmas Craft Bonanza i Stockholm, var med om du kan! (Foto Stina Axelson)

Craft Lab samarbetar med Studiefrämjandet i denna aktivitet,  och det är också där dagen äger rum, boka din plats här.  Läs mer om dagens olika workshops här.

Christmas Craft Bonanza, med The Craft Lab – fyra workshops med jultema. (Foto Stina Axelson)

Jag skrev om The Craft Lab tidigare i höst, en plattform för att lära sig nya saker och träffa likasinnade kring kreativt skapande. Alla får vara med, här testas nya tekniker, begrepp, kunskapsområden och metoder och alla får vara med oavsett kunskapsnivå. Målgruppen är internationell och träffarna hålls både på svenska och engelska – kalasfint helt enkelt!

Julpynt och handgjorda julklappar – Christmas Craft Bonanza! (Foto Stina Axelson)

The post Christmas Craft Bonanza med the Craft Lab appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det här mina vänner, har varit en av höstens  kreativa inspirationskällor. Möt boken Från ateljén – en bok om att göra, av Cilla Ramnek. Den har varit ute ett tag och jag har gottat mig av och till en tid nu. Det är en stor bok till storleken och den är bläddervänlig, inte bara i sitt format förstås (35 cm hög! Och med härligt tunt blädderpapper) utan i sin förmedling av en kreativ process som är spännande och rolig att ta få ta del av. Författaren, tillika konstnären Cilla Ramnek bjuder på hela spannet av kreativitet – från själva frågasättandet av görandet i sig, till sina egna alster och hur det går till när det blir vad det blir.

Det är inte helt sanningsenligt att planer saknas, men jag försöker vara kvar i det som är pågående, i själva processen, så länge jag kan. Och jag har en förkärlek till det ofullgångna, fascineras av halvfärdiga arbeten. I andrahandsaffärer kan man ofta hitta till exempel broderier eller virkningar som inte fullbordats, projekt som av en eller annan anledning stannat av. Det händer att jag fortsätter på någon annans arbete, och kanske inte heller blir färdig, jag ser det som en slags stafett av bästa slag. Att göra är inte samma sak som att få gjort, det gäller att se skillnaden här …

Pardörrar från sluteta av 1800-talet som målats gula. Röd ram av blombladsliknande former utmed dörrlisten. Färgrester fanns inom räckhåll och målningen var ett infall som blev långlivat. Cilla Ramnek berättar om sitt görande i boken Från ateljén – en bok om att göra. (Foto uppslag ur boken, alla bilder är tagna av Patric Johansson, avfotograferade på taffligt vis av Kurbits)

Cilla Ramnek beskriver sig som konstnär och kreatör, hon former, undervisar, inreder, stylar och har haft utställningar i Stockholm, Paris och Moskva.  Hon också gjort flera offentliga gestaltningar, och så var hon en av dem som låg bakom utställningen Home Sweet Home på Liljevalchs för ett par år sedan. Tilläggas ska också att hon har varit adjungerad professor i textil på Konstfack och kreatör på Svenskt Tenn. Hon har ett kreativt formspråk med smittande användning av mönster och färger. Hon använder också en spännande mix av material – textil, pärlor, tusch, applikationer, quiltning, mosaik – allt ryms i hennes mönstervärld.

Cilla Ramnek, som ligger bakom boken Från ateljén – en bok om att göra. Verket bakom Cilla är gjort i pärlor, jomenvisst så stiligt! (Foto Patric Johansson)

Det kanske också är just därför som det är så inspirerande att ta del av hennes bok om görande. Att det i detta finns en kompetent och erfaren konstnär, som ju åstadkommit mycket uppmärksammat och uppskattat i sitt uttryck och i konstnärliga gestaltning, som samtidigt har en så driven process av att prova, låta avgränsningar styra, ge styrfart åt olika strategier för att så att säga konsultera sin kreativa process om framsteg och framåtskridande.

Objekt/fåtölj Lennart Jönsson från Sjöbo brukade sitta här, 2006. Verk av Cilla Ramnek, bemålat med akrylfärg. (Foto Patric Johansson/Kurbits)

Vanligen tänker vi oss kanske just den kreativa processen som något från ovan, något i inspirationsväg som liksom kommer till och som underförstått finns hos en utvald skara. Så är det kanske förvisso, men att som läsare och som betraktare av Cillas bok och konst få följa med så att säga bakom kulisserna är en ren fröjd och kanske bonus då. Få veta mer om hur det går till och vad som händer kring själva görandet liksom. ”Där bestämde jag mig för att min konstnärliga uppgift är att Göra, inte egentligen att göra Bra. Om det jag gör är bra, mindre bra eller dåligt är underordnat själva görandet” – berättar hon om en punkt i sitt konstnärskap när görandet så att säga kom till henne.

Och i samma anda beskriver hon det så här i boken, jag älskar det här förhållningssättet:

Jag gör upp spelregler och de kan se ut på många olika sätt, ”jag får bara använda mig av de pennor som ligger i den här förpackningen”, ”jag får bara utgå från material jag hittar i den här mataffären”, ”bara det som ligger på den här hyllan”  och så vidare och så vidare. Under arbetets gång kan jag vila i de uppställda villkoren och slipper ägna onödig energi åt att fundera över om det blir ”bra eller dåligt”

Pågående arbete, tuschteckning på tuskaftvävt oblekt bomull. Knappar och vävda band, helheten till höger, av Cilla Ramnek. (Foto Patric Johansson/Kurbits)

Det här är en bok som tål att användas, läsas och bläddras i, den går att citera i en rad olika sammanhang – jag rekommenderar er helt enkelt att läsa den, önska er den i julklapp eller ge bort den till någon skapande människa. Boken bjuder på vackra bilder, inspirerande ingångar till material och tekniker – men läs den också! Bilderna får fokus i bläddringen i bokens formgivning, själva berättelserna finns i bildernas texter och de är roliga, matnyttiga, informativa och inspirerande också dem. Jag tänker mig att det också är en trösterik bok, en kompis att hålla i handen om själva den kreativa processen gått i stå eller hamnat på avvägar:

Konstnärlig frihet kan verka enbart som en tillgång: ”Att få göra vad man vill” är inte bara enkelt. För egen del söker jag alltid något att förhålla mig till, förutsättningar att relatera till, ha en dialog med. Jag börjar sällan med ett vitt papper. Den totala friheten kan också vara den totala tomheten och det skrämmer snarare än inspirerar mig

Från ateljén – en bok om att göra, av Cilla Ramnek. (foto Patric Johansson)

Alltså. Från ateljén – en bok om att göra av Cilla Ramnek, utgiven på Natur och Kultur,  låna den på biblioteket, bläddra i den, läs hos en vän eller köp – ta iallafall del av den, du som är intresserad av kreativa skapandeprocesser och hur det kan vara att göra med större fokus på mer än att göra just bra.

The post Julklappstips: Från ateljén – en bok om att göra appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det här roade vi oss med förra veckan och i helgen – egna pappersblommor gör du med hyfsat lätt förfarande, lite pilligt först, men efter lite övning går det som en dans. Vi utforskade material, färger och utseenden hejvilt här hemma och hade siktet på att sätta blommor på två inköpta gran- och mosskransar. Så här gjorde vi, jag och åttaåriga Vanna.

Färdig krans att ge bort eller hänga på egen dörr! Blommorna går utmärkt att sätta i granen också förstås! (Foto Kurbits)

Vi började med allsorts papperskaos – och på bilden är det något felvisande instruktioner till smällkarameller som visas, vi provade på dem också. Men själva de beskrivningarna som utgick ifrån hittade vi i boken Krona och Krans, från Hemslöjdens förlag, kolla i den om du har möjlighet – annars finns beskrivning på liknande blommor som vi gjort här och här exempelvis.

Silkespapper, kräppapper, silver och guld i salig röra. Lite garn försökte vi också med, men föll in i pappersviket igen. En grön ståltråd och en blomstertejp gjorde att våra blommor kändes oerhört proffsiga i ett nafs. (Foto Kurbits)

Och så vek vi och snurrade och knövlade. Tills vi fick ihop en bukett med blommor med ganska långa stänger, så att vi kunde snurra fast dem i kransen. Den krans vi hade att utgå ifrån var så att säga helt naken, så här. Du kan förstås binda din egen krans i vilket material som helst, eller också fästa fast blommorna i varandra utan basmaterialet kransen – det finns ju ingen hejd på möjligheterna!

Så här såg våra tomma kransar ut, men det går ju förstås bra med vilken krans som helst, i vilket material som helst. (Foto Kurbits)

Det svåraste var att sluta göra blommorna…när greppet blev vant blev det en fröjd att upptäcka färger och material, det gick nästan inte att stanna. Men vi hade siktet inställt på att sätta blommor längsmed ena sidan på de båda kransarna, och därför räckte den här buketten till båda våra kransar. Låt inte detta stoppa dig, vill du ha massor och mängder, blommor som täcker hela vägen runt – kör på för sjutton!

Buketten med blommor som vi nöjde oss med såg ut så här, innan fvi ördelade ut dem på kransarna. (Foto Kurbits)

Sen var det som sagt bara att fästa fast blommorna i kransen, ska du ha den utomhus är det förstås bra med lite extra virande, så att blommorna klarar blåsten. Jag hade lite grön blomstertejp liggandes, jag minns inte på rak arm var jag köpt den, men kan rekommendera den för så att säga slutfinishen. Det går förstås utmärkt utan, blomstertejpen gör mest att blommans underrede och själk får en mer blomlik känsla.

Vika och böja, beroende på om kransen ska sitta utomhus eller inomhus bör du väl fästa blommorna mer eller mindre ordentligt. (Foto Kurbits)

Det roligaste var att det var ett bra projekt att göra tillsammans, då vi kunde hjälpas åt att fästa, snurra och knövla på tills vi hamnade rätt. Och så blev den ena, som vi skulle ge bort, väldigt uppskattad som gåva! Om ni har tiden var det här ett mycket fint pynt att göra ihop. God pysselstund önskar jag!

Färdiga! Två lite olika kransar blev det, en utan snöre och en med. Vi fäste snöret i den befintliga kransens ståltråd, mycket smidigt. Och den krans utan snöre fick ett eget hänge i form av en snörstump. (Foto Kurbits)

The post Julkrans med pappersblomster appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Att göra i juletid är ju något av det roligaste som finns, men ibland kan det ju vara lite svårt att komma igång. Det råder den här adventskalendern bot på, nu har ju bloggnätverket bakom Monthly Makers förstås hållit på hela månaden, men det betyder ju att det också finns en massa inspiration! Monthly Makers är en intressant grupp bloggare som gått ihop för att varje månad under 2015 göra något på gemensamt tema, och förstås lämpar sig ju december fint för just DIY-tips och skapande med jultema.

Elsa Lisa Larson ligger bakom lucka nummer 11 i Monthly Makers adventskalender, där hon visar hur man gör skira julgranskulor i spets. (Foto Elsa Lisa Larson)

Jag kommer att återkomma till denna spännande grupp lite längre fram, jag är nyfiken på mer bakgrund och mer information om hur, varför och vad de gör. Kolla in dem på facebook så länge!  Och kolla förstås in adventskalenderns alla bra tips nu. Julkalenderns alla inlägg hittar du i samlad form här. Här följer ett axplock ur kalenderns tips.

Alicia Sivertsson gör dessa supersöta örhängen med jultema bakom lucka nummer 7 – kolla in Monthly Makers adventskalender! (Foto Alicia Sivertsson)

Agnes bakom bloggen Hej Regina smyckar pepparkakorna på de mest fantastiska vis – kolla in! Helt galet fint! Bilden i inläggets topp är också från hennes säkra kristyrhand. Lucka nummer 15 i Monthly Makers adventskalender. (Foto Agnes/Hej Regina)

Annica bakom bloggen Inspirami gör en fin mosskrona i lucka nummer 5 av Monthly Makers adventskalender. (Foto Inspirami)

Så här ser det ut när Sandra Hjort från bloggen Atilio förbereder för typ världens finaste … (Foto Sandra Hjort)

… julgranshängen! Supersmart och fint, kolla in lucka nummer 14 i Monthly Makers adventskalender. (Foto Sandra Hjort)

Alltså – för att riktigt maxa julstämningen (!) – så som bland annat Alicia Sivertsson gör här nedan – gotta er i inspirationen i den här kalendern och gör lite eget, det är kul!

Och två bonustips på andra adventskalendrar kommer här – jag följer även i år The Creative Collective Swedens adventskalender som också är ambitiös och inspirerande –  se mer här!
Sist, missa inte heller Marias superambitiösa virkkalender som hon har på Virka dygnet runt – finfina tips OCH beskrivningar varje dag!

Alicia Sivertsson visar hur du syr dig en finfin jultröja för att maxa julstämningen. Lucka 16 i Monthly Makers adventskalender. (Foto Alicia Sivertsson)

The post Julinspiration i Monthly Makers adventskalender appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Idag gör vi skinkpinnar så det står härliga till här hemma, eller, vi har målat själva pinnarna och nu står krusningen på schemat. Tänker att det kanske inte går att få för många av just dessa, och att de framförallt kan ha en utmärkande roll på julbordet bortom skinkan också.

Dessa rara pinnar är förstås hämtade ur Lotta Glaves bok Julboken – skapa nytt med tradition, som kom ut lagom till att julpysslet kunde börja i år.

Allsorts material som du kan tänkas behöva till julpyntet. Ur Julboken av Lotta Glave. (Foto Thomas Harrysson)

Vi har också provat på smällkaramellerna hittills och fått ytterligare inspiration till julpyntet här hemma. Och så är det nog tänkt att det ska gå att använda julboken från Hemslöjdens förlag. Inspiration och handfasta tips på saker att göra själv inför självaste julen. Här finns tydliga beskrivningar på oroar, pappershängen till granen, pappersstrutar och en krans med pappersblommor för att bara nämna något.

I Julboken har Lotta Glave också gjort en superfin toppstjärna, kolla in! Av plåt och kapsyler gör du en likadan, beskrivningen finns i boken. (Foto Thomas Harrysson)

Här finns tips på saker du kan göra av papper, tyg, garn, halm, tidningspapper, korkar och presentpapper bland annat – fokus ligger mycket på återbruk och det som du kan tänkas ha hemma, samt på de traditioner som julens pyssel erbjuder. Uppdaterat till funktioner som fungerar idag.

Detalj till en av bokens beskrivningar på en oro – där du i princip kan trä allt fint du har på tråd. Ur Lotta Glaves Julboken. (Foto Thomas Harrysson)

Lotta Glave är formgivare och är till vardags en del i formgivarduon Bengt&Lotta, hennes mönstervärld är välkänd genom textilier, filtar, bruksföremål, prydnadsföremål och annat. Det här är en kreativ inspirationsbok helt och hållet ägnad julen och i den delar Lotta  alltså med sig av sina tips inför julpysslet. Ge bort boken eller använd själv för att maxa julstämningen i år och säkra densamma inför kommande jular!

The post Julklappstips: Julboken-skapa nytt med tradition appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

God fortsättning ända in på det nya året, hoppas julledigheten bjudit på mycket tid för kreativitet och skapande. Här är det en kär syssla dessa sista timmar av året att se tillbaka lite på året som gått utifrån slöjd och hantverkshändelser och även utifrån vad som hänt här på bloggen under året.Det börjar bli en mångårig tradition och jag vet att ni är många som uppskattar årskrönikan, så här tar den nu form utifrån slöjdåret 2015.

Som vanligt har jag hittat en del gemensamma nämnare och punkter som sammanfattar lite av året som gått, och som förhoppningsvis ger dig lite merläsning kring vad som hänt i stort inom området slöjd, hantverk och konsthantverk. Sammanfattat med en hel del länkar för vidareläsning, precis som vanligt, ja, vi kör!

Mattan Caravan i argentinsk ull, Armadillo. (Foto Armadillo)

Hantverkets ursprung och transparens
Diskussionerna kring hantverket tycks aldrig sluta helt, och jag upplever 2015 som ett år då vi i än högre utsträckning pratar just om behov av regler kring hantverket, eller kanske snarare vrider och vänder på hur hantverksprocessen ser ut. Till och med i utställningsform – Form/Design Center tog täten i en viktig utställning i projektet Den nya kartan exempelvis. Vi efterlyser transparens och gärna lokal kännedom om vem som gör våra grejor, det smittar av sig på att vi i allt högre grad ställer krav. På årets första Formexmässa kom detta upp som diskussion och det satte agendan för en hel del intressanta diskussioner tycker jag. Så här skrev jagbland annat: (inlägget finns här)

Många jag pratat med har oberoende av varandra funderat på om det inte är läge för en tydligare märkning av hantverket, hur och var produkterna är tillverkade. En efterlysning i stil med ”tillverkat i Sverige” för inköparna. En märkning eller stämpel, lite som en checklista när det under korta dagar är mycket som ska falla på plats i det egna sortimentet” Är vi redo för en märkning tror ni?

Det gjorde också att följande inlägg där i årets början handlade om just ursprung, rättvisemärkning, transparens och hantverksskicklighet. Inläggen kom att handla om finska Mum’s mattor hämtade från Kassanastammen i Ghana och australiska Armadillo (bild ovan) som tillverkar mattor i Indien. Under året har många fler sådana här exempel poppat upp och jag tror vi har mer av denna diskussion att vänta av 2016. Bra! Viktigt! Vi har också pratat en hel del om detta under höstens Formfrukostar, se mer om detta nedan.

Uppfinningsrikt och fyndigt hantverk
Året har också bjudit på en hel del knas, spännande uttryck och kreativitet i hantverkets tecken, idéer som sprungit ur en kreativ ådra men som också tagits längre och längre. 2015 var året då världen exempelvis tog Chilly Philly till sina hjärtan, mannen som virkar det mesta i matväg. Nej, det finns nog snart inget som australiska Phil Ferguson inte har virkat i mat- och hattväg.

Pizzahat, någon? Australiska virkaren Chilly Philly har under året tagit världen med storm med sin kreativa virkning. (Foto Phil Ferguson)

Men hantverket i stort har också i allt högre grad letat sig ut på gatorna under året, på allt fler olika sätt. Jag har ju varit runt enormt mycket i landet och pratat om just gerillaslöjden, mitt ämne som blir mer och mer fullmatat vartefter tiden går. I Sverige lär vi se området explodera framöver, jag är säker. Att utttrycka sig med hjälp av sitt hantverk oavsett om det handlar om åsikter för dagen eller något mer långsiktigt är här för att stanna.Uppfinningsrikedomen i att använda ett traditionellt material på ett nytt sätt, eller, kanske snarare hopkopplat med en ny publik och i en ny kommunikationsform gör att evenemanget Street Ceramics kvalar in på årets bästa-lista – att tagga med lera blev något som många gjorde den 24 juni i år.

Ytterligare ett intressant och fyndigt exempel på uttrycksfullt hantverk i gatumiljön står Molly Evans för i sitt projekt Lionel Stitchie. Överblivna möbler i gaturummet kommenteras med citat från Lionel Richielåtar. Extra roligt för oss som var fans av Lionel Richie när det begav sig.

Hello? Is it me you’re looking for? Lionel Richies fraser broderade på övergivna möbler på gatan ger förstås projektet Lionel Stitchie, av Molly Evans. (Foto Molly Evans)

Få kan väl dessutom göra annat än bli rörda och glada över Grace Brett som bevisar att ålder bara är en siffra. Kanske är hon dock den äldsta garngraffititaggaren i världen, vad vet jag. Kolla in det här!

Slöjd är politik
Gerillaslöjden har ju för mig under 2015 blivit mer eller mindre min fulltidssysselsättning, vilket jag är ödmjuk och tacksam för – tänk att ni är så många därute som vill höra och veta mer om olika sätt att förändra världen med händerna! (Boken Gerillaslöjd kom ut  i september 2014 och jag ger fortfarande föreläsningar i ämnet, läs mer här!) Årets mantra, precis som förra årets, är just att slöjden har blivit ett verktyg för att påverka, göra skillnad – demonstrera sin åsikt helt enkelt. Detta återkommer jag till när jag föreläser och jag har också gjort ett par inlägg om detta under året, bland annat letat reda på nya gerillaslöjdare; kolla in chilenska Lana Attack om ni missade dem!

Jag fortsätter samla och skriva om exempel på sätt att använda slöjden som metod för att påverka. Också polska garngraffitikonstnären Oleks arbete för hemlösa kvinnor i Indien påverkade mig under året, inte bara för hennes samhällsengagemang, utan förstås också för hennes imponerande virkning. Liksom Somayas slöjdgerillor med avsändare i Somaya kvinnojour, hem för kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld och deras sätt att synliggöra deras barn, i den här installationen, som fick vingar under året.

Ett stort antal volontärer hjälpte polska garngraffitikonstnären Olek att färdigställa den virkade utsmyckningen till ett hem för hemlösa kvinnor i Indien, många av dem var medlemmar i Indian crochet community. (Foto © Pranav Mehta/St+art Dehli)

Att det finns möjlighet att uttrycka sina åsikter med hjälp av sitt hantverk är något som craftivisten Sarah Corbett arbetar heltid med, på ett mycket framgångsrikt sätt. Under hela augusti och september var hon i Stockholm i samband med sin utställning Gentle Protest på Handarbetets Vänner, och vi hade en hel del möjligheter att arbeta ihop. Det var berikande på många sätt, se mer här och här.

Ett av Sarahs ytterligare exempel, som hon också pratade en hel del om under sin vistelse här, var höstens kampanj #fortheloveof, som hon tillsammans med övriga craftivister globalt genomförde för att visa sitt stöd för decembers viktiga möte för klimatavtal i Paris.

Med hjälp av gröna hjärtan på armen tog många brodöser ställning för klimatförhandlingarna i Paris. Här är initiativtagaren till #fortheloveof Sarah Corbett. (Foto Victoria Sidle)

Ett viktigt och bra intstrument för hur hantverket kan göra skillnad. Höstens alla fruktansvärda vittnesmål från människor på flykt undan krig fick kommentarer, bearbetning och röster bland annat i dessa starka och viktiga verk, sammanfattat i ett inlägg när verkligheten för flyktingströmmarna började gå upp för oss på allvar, i början av september.  Jag skulle nog säga att det för mig är ett av mina viktigaste inlägg under året, läs här. 

Den här bilden har följt mig under hösten, fyllt mig med hopp och tilltro till att vi tillsammans kan göra skillnad. Det visar brodösen Rebecca Roberts här, liksom en rad andra gerillaslöjdare som använder sina händer för att kanalisera sina röster. (Foto Rebecca Roberts)

Och mitt i årets kallaste årstid är det fint att påminnas om detta; den dubbla värmen i ett stickat plagg för den som fryser. Kanske kan du bidra till Hjälpstickan under 2016? Läs mer om denna fina ideella rörelse som finns över hela landet. 

Organisera mera!
2015 har också varit ett riktigt bra år för olika sätt att samverka. Den nya kartan i inläggets topp är ett exempel på hur företag och enskilda aktörer kan arbeta ihop. På ideell basis finns det numera en mängd olika engagemang för hantverket – att göra tillsammans ger stöd och kraft och att organisera sig spontant eller organiserat är verkligen på modet. Detta är något vi i allra högsta grad kommer att se mer av framöver! Här exemplifieras denna samverkan med The Craft Lab, Dye it yourself och Monthly Makers – det finns naturligtvis fler, du är kanske med i något? Hör av dig till mig och berätta! Jag tror att det är genom samverkan i sakfrågor eller i görande som vi kommer att organisera oss mer framöver, politiskt, samhällsengagerat eller kreativt.

Hantverk och teknik
Nja, det är kanske en något missvisande rubrik, men jag gillar att det ändå finns nya sätt att vrida och vända på hantverkstekniker och hantverksmaterial – och låta dem anpassas och spela med i samtidens och framtidens behov av utveckling. Jag tänker exempelvis på det här projektet som låter spela in ljudet av korsstygn. Och kankske ännu viktigare ur samtidssammanhang, en cykelhjälm gjord i trä. Men mest av allt kanske jag ändå gillar samarbetet kring hur wikipedias artikel Magna Carta här blev broderad… imponerande, eller hur?

Jag tror att det finns mycket potential i detta ämne, mycket forskning sker på ämnet och jag ser att framtiden kommer att behöva blanda in hantverkskunnande i teknik på ett ännu mer handgripligt sätt. En mycket spännande utveckling som jag följer.

Magna Carta, broderiet är 13 meter långt och har en rad olika händer som avsändare. (Foto Joseph Turp)

Hantverksbonanza
En av mina viktigaste drivkrafter är nyfikenheten kring det riktigt goda hantverket. Hur det kommer till, varför och i vilket material, i vilket sammanhang och på vilket sätt det presenteras. Jag blir som allra gladast när jag inte bara får titta på hantverk och slöjd, utan också får möjlighet att prata med eller få veta mer om processerna bakom. Detta har slagit mig mycket under året, då jag fått mycket frågor om mina egna ingångar i bloggandet inte minst. Några extra speciella hantverksögonblick 2015 är dessa; Eva Davidssons fantastiska mix av svenskt dräktbruk och japansk hantverkstradition i utställningen Ishô-dräkt på Konsthantverkarna, där inte bara kunskapen om själva teknikerna och bruket lyste igenom, utan också lusten att prova, nyfikenheten och experimentlustan.

En av årets finaste utställningar, Eva Davidsson mixade japanskt och svenskt dräktbruk i en mycket fin blandning, på Konsthantverkarna under hösten. (Foto Kurbits)

Jag tänker också tillbaka på utställningar med Julia Gamborg Nielsen och Thomas Lissert i varsin utställning på Designgalleriet, på Karin Ferner på Leksands Kulturhus samt på Inger Johanne Rasmussen på Sven Harrys i Stockholm – för att nämna några konkreta nedslag i utställningsvärlden, ytterligare fler finns exempelvis i Växjö konsthall i samband med att Hemslöjden i Kronoberg fyllde 100 år. Lina Sofia Lundins Permanent Investigations på HV Galleri blev också ett viktigt besök, liksom Tor Cedermans och Maria Högbergs Hjärnsläpp i november. Att små och stora instiutioner fortsätter att visa slöjd och hantverk är viktigt och jag hoppas att fler instanser gör så framöver, utbudet är stort och behovet av utställningsytor växer. Jag slår gärna ett slag för fler aktörer – det finns så ofantligt många begåvade slöjdare därute!

Jag har fått möjlighet att träffa en uppsjö högklassiga hantverksmässiga superstjärnor under året och skulle vilja ägna ännu mer tid åt att se utställningar, höra dem prata, diskutera hantverk och produktion med dem.

Superslöjdaren Karin Ferner gör inte utställningar alltför ofta, men 2015 var året då hennes verk visades i stor skala i Leksand. (Foto Johan Bondjers)

Och det är också något jag bitvis faktiskt fått göra under hösten. Tillsammans med Stefan Nilsson har jag dragit igång något vi kallar Formfrukost, där vi bjudit in en slöjdare, hantverkare eller formgivare som vi är nyfikna på till Scandic Anglais i Stockholm för ett samtal över en frukost. Vi står för innehållet på scenen och Anglais bjuder på frukost. Mötet med dels våra gäster, dels med den entusiastiska publiken (tack alla ni som varit med oss!) bevisar att behovet av att prata om material, produkter, framtid för hantverket, design, produktionsvillkor med mera är enormt! Vår sista tisdag i den här serien är 12 januari, då redaktionen bakom den hyllade tidningen Hemslöjd gästar oss. Var gärna med, mer info här!  

Kurbits
En hel del har också hänt kring bloggen under året, vilket är mycket roligt att kunna konstatera. Jag arbetar ju som sagt heltid med slöjd och hantverk som skribent, föreläsare och moderator numera och skriver så mycket jag hinner här på bloggen. Under sommaren resulterade det i att själva bloggen blev till utställning där hälsingegården Träslottet bjöd in mig att göra en sommarutställning i Arbrå, med utvalda inlägg genom åren, samt av mig utvalda föremål. Kurbits på Träslottet blev en riktig succé, mycket tack vare alla fantastiska slöjdare som jag fick visa föremål av förstås och på grund av det stora intresse som besökarna visade, tack alla som hört av sig med kommentarer och tankar. Min man Anders har gjort en film från utställningen, se hur fint det var!

Under nästa år kommer bloggen att dyka upp i ytterligare utställningssammanhang, men det får jag berätta mer om först nästa år, håll utkik! Ytterligare ett kvitto på att bloggen och mina ämnen blomstrar är att Kurbits för andra året i rad finns med på kommunikationsbyrån Cisions lista över de tio mest populära inredningsbloggarna, i år klättrade Kurbits till plats sex! Väldigt roligt och hedrande.

Fler samarbeten kring slöjden och hantverket är på gång inför 2016, årets många spännande projekt har bland annat resulterat i ett roligt projekt med Nordiska museet, se här och här, och fler projekt av denna kaliber är i sin linda, jag ser fram emot att berätta mer om allt framöver – håll ut!

Gott nytt 2016!
Jag ser nästa år an med tillförsikt, framförallt eftersom ämnena kring det handgjorda skapandet aldrig slutar förbluffa, inspirera och förvåna mig. Jag har en mängd ämnen som jag ser fram emot att få följa upp lite extra, vara med och utveckla och framförallt utforska mer. Jag tror att vi nästa år pratar ännu mer upcycling och gör det själv, kanske gör vi på nya sätt, i nya grupper och tillfälliga konstellationer. Makerrörelsen pratar om Do it with others och Hemslöjdsrörelsen har påbörjat projektet Do it toghether. Här finns många spännande ingångar att utveckla vidare tänker jag. Ett av årets mest spännande projekt, som jag har förmånen att följa är Hjalmarsson Stockholms skoworkshops, där ryske Rustam Aduykovs skomagi inspirerar. Jag har också haft förmånen att få prata görande med Cilla Robach, samt läst hennes fantastiska bok på ämnet, vilket jag tänker mig kommer att resultera i ytterligare spännande sammanhang 2016.

Skohantverk av ryske skomakaren Rustam Adyukov. (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att länka till mitt absolut populäraste inlägg under året – oj vad ni gillade dessa sneakers! (bild i inläggets topp) Vi är många som går igång på udda, skickligt, färgstarkt, traditionsenligt, annorlunda mönstring, färger, material. Att pärl- och stygnklädda gympadojor passar oss 2015 råder det inga tvivel om. Jag gillar’t!

Ett riktigt fint avslut på 2015 önskar jag er nu, samt en riktigt bra start på 2016. Tack för i år! Ni är många som hör av er och berättar om era egna arbeten, tankar och processer – jag uppskattar det enormt! Fortsätt berätta era slöjdhistorier för mig! Ni är också många som hör av er med pepp och hurrarop, tack för alla snälla kommentarer, engagerade och inspirerande tankar ni delar. Jag har under året börjat instagramma allt mer, vilket också är mycket roligt med det mer direkta formatet, följ mig gärna där! @kurbitsmedia heter mitt konto. Tack alla som engagerar er där också. Tack för i år helt enkelt – på återhörande 2016! Jag pausar ytterligare ett par dagar och kommer igång med nya inlägg efter helgerna.

The post Gott Nytt År 2016! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Att använda slöjden som metod är något jag ofta är inne på och pratar om, ofta i just gerillaslöjdssammanhang, där politiska och samhällsengagerade åsikter och åtaganden gärna uttrycks med hantverk. Slöjd som metod för samtal och umgänge är också något som är relevant – speciellt kring möten med nya människor eller kulturer. Förra veckan träffade jag engagerade projektledare kring en satsning som handlar om att göra slöjden till verktyg för integration.

Jag var på Slöjd Stockholm och fick veta mer om deras pågående arbete för att välkomna asylsökande och passar här på att skicka den efterlysning som de har vidare till er Kurbitsläsare i Stockholmstrakten: Vill du vara med och välkomna nyanlända asylsökande med slöjd?

Slöjd Stockholm är samlingsnamnet för länshemslöjdskonsulenterna i Stockholms län och tillsammans med studieförbundet Ibn Rushd arbetar de just nu för att genomföra slöjdträffar för att med hjälp av slöjd skapa goda samtal och för att ge avbrott i vardagen på boendena. Just nu letar de slöjdare som pratar arabiska, dari, tigrinja, farsi eller somaliska. Gör du inte det går det fint att vara med ändå! Det går också fint att arbeta som volontär, målsättningen är att skapa så mycket verksamhet som möjligt för dem som söker asyl.

För att få in kunskap och intressenter i projektet finns det en enkät som Slöjd Stockholm gärna vill att du fyller i, gör det, och var med! Du hittar den här!  Från Slöjd Stockholms håll skriver man så här:

Syftet med projektet är att asylsökande ska få träffa oss som redan bott här ett tag, som förstår samhället och därmed kan ge en god introduktion till hur det är att leva i Sverige. Samtidigt ska vi lära mer om våra nya vänner. I det här projektet är slöjd och hantverk en metod som skapar utrymme för goda samtal.

(Bilden i inläggets topp föreställer grepp och lock till tampade näverburkar, gjorda av slöjdaren Ramon Persson, (läs mer här!) och är ett gott exempel på fantastiskt fint genomförd slöjd, Ramon har själv inget med detta slöjdande att göra mer än att jag gillar hans hantverk. I Stockholm Slöjds projekt finns inga krav på nivå av slöjdande, det viktiga är att du vill vara med! Kom ihåg – teknik och material är oväsentliga, det är slöjdens gemenskap och kreativitet som räknas här.)

The post Slöjd för asylsökande – vill du vara med? appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag var i Jönköping förra veckan och besökte länsmuset och den pågående utställningen Av Pixlar, broderier i kvadrat. Nu pågår den endast till imorgon, men ni som har möjlighet – gå och se! Av Pixlar tar sin början i just pixeln, där den fantastiska korsstygnsbrodösen Britta Johanson är inbjuden att tillsammans med Max Valentin från byrån Fabel skapa fritt kring sina olika områden.

Max rör sig i området digitalisering kring kulturövande och arbetar bland annat med digital innovation, beteenden och produktutveckling. De har blivit ihopförda av utvecklarna i hemslöjd i Jönköpings län, Niclas Flinck och Eva Landén. De basar för det rum, 203 där Av Pixlar finns och de beskriver ytan som en experimentverkstad, där allt möjligt kan hända.

Pärplattor, Minecraft och post-itlappar, pixlar och voxlar – allt hör ihop i den pågående utställningen Av Pixlar, broderier i kvadrat på Jönköpings läns museum just nu. (Foto Kurbits)

Det som har hänt är att Britta och Max utgått från pixeln som minsta gemensamma nämnare och har tillsammans bland annat skapat ett Jönköping i spelet Minecraft, där Brittas mönster hämtade från märkdukar från 1700-talet finns med – en väderkvarn, en kvarn, ett lustslott, en kyrka, och så vidare. Lantmäteriets släppta kartor utgör grunden för det här spelet i Minecraft med Jönköpings geografi, där besökare kan bygga hemma och också uppleva bygget på plats i ett spel men också genom de 3D-printade VR-glasögon som Fabel tagit fram.

Nygjord märkduk med anor från 1757, ur Jönköpings läns museums samlingar, utfört i korsstygn av Britta Johanson. Dåtidens samlingstavla med viktig information. (Foto Kurbits)

Britta Johanson har jag skrivit en del om tidigare, hennes ambitiösa samlande av korsstygnsmönster som resulterar i bok efter bok – vilken skatt och guldgruva! Idagsläget finns 14 böcker, läs mer om dem här.  Hennes korsstygn finns det gott om i utställningen också, en rad olika favoriter bland hennes broderade vykort med tillagda stygn och nya innerbörder – samt hennes utgångspunkt i konkreta märkdukar. Traditionen av märkduken fascinerar henne, hon berättade att hon gick igång så på själva mönstersamlingen, och förstås engagemanget och fliten.

En samtida märkduk gjord av Britta Johanson, med den typ av information vi behöver idag. Sju pixlar hög är skylten, precis som den traditionella märkduken. En utprövad optimerad proportion för läsbarhet menar Max och Britta. (Foto Kurbits)

Traditionellt gjordes märkdukar av unga flickor upp till tolv års ålder ungefär, där de dels övade stygn, dels fick lära sig bokstäver och samlingar av symboler som de själva skulle kunna ha nytta av längre fram i livet. En samlingsplats för nödvändig information alltså. Den tidigaste märkduken hittad är från 1500-talet berättade hon för mig när vi sågs förra veckan. Och hur ser en sådan märkduk ut av idag? Kanske som ovan? Sju pixlar hög är den optimalt läsbara bokstaven. Pixlar som finns runtomkring oss.

”Jag ser pixlar överallt!” säger Britta, och jag blir alldeles glad över hennes entusiasm och engagemang – hennes sätt att se traditionen i samtiden gör henne också viktig som röst och påminnare tycker jag. En tradition behöver omarbetas och användas, tolkas och sättas in i nya sammanhang för att utvecklas. Då kan det alltså bli nästan vad som helst…en busstidtabell eller post-itlappar eller Minecraft-voxlar för den delen.

Pixlelbygge av besökare i Rum 203 på Jönköpings läns museum just nu. (Foto Kurbits)

Läs mer om utställningen här, där finns också information om hur du kan gå in och bygga korsstygnsbroderier i Minecraft och påverka Jönlöpings geografi. Samt hitta inspiration till lite egna broderier och mönster, vad vet jag. Här ges en rad inspirerande associationer och spår – plocka upp det du går igång på vetja. Utställningen pågår fram till imorgon söndag.

”Lennarts näve hoppas jag få trycka i sommar!” Vykorten har Britta köpt i Jönköping med omnejd, de har skickats lokalt och har autentiska texter, som hon alltså bildsatt i korsstygn. Ofantligt roligt! (Foto Kurbits)

”Ett hjärtligt tack för den storslagna presenten!” Broderi av Britta Johanson. (Foto Kurbits)

Och sista – från inläggets topp… Korsstygnsbroderi av Britta Johanson. (Foto Kurbits)

The post Missa inte! Av Pixlar – broderier i kvadrat appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Så är det snart dags för Sy- och hantverksfestivalen i Stockholm igen! Festivalen har tidigare varit i Malmö, Stockholm och i Göteborg och mycket i mitt flöde har sett både kreativt och spännande ut. Nu är det snart Stockholms tur igen, mässan laddar för att slå upp portarna 28-30 oktober.

Och det med ett fullmatat program vill jag säga, både i omfång av utställare – antalet har ökat till över 200 stycken sedan sist – och med stort fokus på aktiviteter och workshops.

Sy- och hantverksfestivalen på Stockholmsmässan 28-30 oktober, missa inte! (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

Alla medverkande med siktet inställt på oss som är intresserade av sömnad, handarbete och inte minst eget skapande i ännu högre grad. Och då vill jag minnas att utbudet redan tidigare har bestått av allt som en hantverkssugen med kli i fingrarna kan behöva; förra året då jag var på plats häpnade jag över utbudet av pärlor och smyckestillbehör till exempel.

Men här finns även mycket i utbudsväg för sömnad, stickning, quilt, lappteknik, knyppling, virkning, broder och vävning, maxat eller hur? Här finns det också möjlighet att prova på till exempel knyppling, färgning, krokning, tenntrådsbroderi, sidenmåleri och origami, bara för att bara nämna några av de många workshops som finns inbokade.

Med ännu fler utställare än tidigare laddar Sy- och hantverksfestivalen med utbud och inte minst – aktiviteter. Gå en kurs under mässan! (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

Mässan har inte bara fått nytt namn (tillägget Hantverksfestivalen) utan har också satsat mer på den hårda slöjden.  Nytt för i år är ett 20-tal speciellt inbjudna hantverkare inom området, där två kommer att erbjuda workshops även de. Mässans fullständiga workshop-program kommer att publiceras på festivalens hemsida när det börjar närma sig, se mer här. 

Till Sy- och hantverksfestivalen i Stockholm kommer över 200 utställare, alla med fokus på ditt kreativa skapande. (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

Sy- och hantverksfestivalen är öppen för allmänheten och riktar sig både till dig som är nybörjare och till redan inbitna proffs. Så välj ut dina favoritaktiviteter och utställare och ta dig till mässan!

Själv laddar jag för att vara med på Sy-akuten till exempel (”här kan du fråga om allt inom sömnad” va? va? fantastiskt ju!)  men är också väldigt nyfiken på krokning, och lära mig fläta japanskt. Och förstås de där frivoliteterna som alltid känns så märkligt magiska.  Sy- och hantverksfestivalen på Stockholmsmässan 28-30 oktober alltså, mer information här!

Material, inspiration, prova på-aktiviteter och möten med andra kreativa – på Sy- och hantverksfestivalen. (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

______________

Det här inlägget sker i samarbete med Sy- och Hantverksfestivalen. Läs mer om hur du kan stödja Kurbits.nu här. 

The post Snart dags för Sy- och hantverksfestival i Stockholm! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Karin Derland är en superintressant och spännande brodös, hon arbetar samtida med nya och inte minst globala referenser, men behåller delar av vårt traditionella folkliga formspråk. Hon arbetar med yllebroderi, och gör bonader, tavlor och kuddar, men också en del korsstygnsbonader med budskap.  På tisdag tar hon emot Mimmi Börjessons stipendium från Föreningen för Svensk Hemslöjd, där jag ju är engagerad som ni vet. Inför utdelningen bad jag henne berätta lite mer om sitt arbete, så här säger hon;

Kudden Kurbits, av brodösen Karin Derland, som på tisdag tar emot Mimmi Börjessons broderistipendium 2016. (Foto Karin Derland)

– Jag utgår sällan från färdiga mönster och skisser, jag går på känslan. Det gör att broderiet sällan blir förutsägbart , eller som något som ska färdigställas enligt en förutbestämd mall. Broderi för mig handlar om tid, att ge sin tid åt hantverket, att tillverka själv och samtidigt föra en tradition vidare. Jag hoppas att de som ser eller köper mina broderier uppskattar tiden och hantverket som ligger bakom samtidigt som de blir glada och inspirerade av mönster-, material- och färgkombinationerna.

Karin Derland bor och är verksam i Vaxholm, hon arbetar med fritt yllebroderi och mer som hon säger det ”på allvar” de senaste åren. Hon är utbildad journalist och arbetar deltid med redigering, resten av tiden går till stygnen. Broderiet har funnits med henne sedan barnsben.
– Jag har broderat mycket bonader och korsstygn, men sedan fem, sex år tillbaka mer fritt yllebroderi. Jag använder då inte bara yllegarn på ylle utan även lin och bomullsgarn, band, papper, paljetter och pärlor.

Blå lotus, verk av Karin Derland. (Foto KArin Derland)

Karins förhållande till broderiet och hantverket handlar också om hållbarhet, omsorg i processen och kvalitet. Att välja bort själlös massproduktion är viktigt.
– Jag ser det lite som att det jag, och alla andra som ägnar sig åt hantverk, gör är resultatet av en bokstavlig massa tid, eftertanke och kunskap. Den som köper handgjort köper så att säga en massa tid, omsorg och kvalitet nerplöjt i ett föremål. Och det är ganska fint tycker jag.

Hommage à Dalarna, broderi av Karin Derland. (Foto Karin Derland)

Drottningen, yllebroderi Karin Derland. (Foto Karin Derland)

Föreningen för Svensk Hemslöjd har delat ut stipendiet i brodösen Mimmi Börjessons namn sedan mitten av 90-talet och i år har vi utsett Karin med följande motivering:

 Karin Derland får Mimmi Börjessons stipendium 2016 för sina detaljerade och fantasifulla broderier, arbeten som kräver ett stort mått av kunnande, kreativitet och koncentration. Med inspiration från såväl svensk som indisk folkkonst är hon en samtida brodös med ett djärvt formspråk som med sina bonader och kuddar gör vår tillvaro gladare och mer eftertänksam.

Bonaden Leksand, av Karin Derland. (Foto Karin Derland)

Kom och var med när vi delar ut stipendiet! Tisdag 25 oktober 18.00 i butiken Svensk Hemslöjd. Karin Derland finns på plats och jag och föreningens Camilla Skorup pratar med Karin om broderiet och hennes arbete. OSA på info@svenskhemslojd.org och se mer om kvällen i vårt event, här. Blri du intresserad av Karins verk? Följ henne på instagram, @karin_derland.

Detalj av verkat Pulpa, av brodösen Karin Derland, som på tisdag tar emot broderistipendiet hos Svensk Hemslöjd. (Foto Karn Derland)

The post Brodösen Karin Derland får Svensk Hemslöjds stipendium appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Missa inte de sista dagarna av den fina utställningen Mönster och färger, som just nu finns på Almgrens Sidenväveri i Stockholm. Här är det en intressant blandning av hantverk, konst och installationer. Alla så fint, alltså både estetiskt och lågmält, finstämt, placerade i det vansinnigt vackra utställningsrum som sidenväveriet erbjuder. Det är verkligen roligt att ta del av de många verk av Anu Tuominen som är insprängda i miljön – en pensel på en list, några trådrullar i en fönstersmyg.

Cilla Ramneks massiva pärlarbete bombarderar utställningsrummet också – så spännande att hennes mönster i pärlor får ta plats. Utställningen startar också imponerande med Jeanette Schärings installationer i första blickfång.

Jeanette Schärings verk Tidlös färg, tidlöst vatten är det första man som besökare möts av i utställningen Mönster och färger, på Almgrens Sidenväveri just nu. Skynda dit – utställningen pågår bara till och med lördag! (Foto Kurbits)

Utställningen utgör en så fin helhet i alla medverkandes enskilda verk, jag blev verkligen förtjust i alla olika ingångar, detaljer och mösntervärldar. Den heter som sagt Mönster och färger, den är producerad av FAS, Fiber Art Sweden och dess medlemmar Anna Tegeström Wolgers och Monica Nilsson, och de skriver bland annat så här:

Mönster kan vara intrikata och laddade, de kan definiera kulturer, beskriva livsstilar eller ingå i poetiska metaforer. Färg å sin sida är ofta organiserat i något slags mönster, men självklart inte alltid. Det finns hierarkier i färg, liksom tycke och smak om vad som passar och inte passar. Mönster och färg följs åt. Ofta finns en önskan om att uttyda mönsters betydelse, en idé om att de bär på ett budskap, en kod eller ett svar. Mönster och färger är behäftade med associationer, vissa helt personliga, andra mer allmänna. En viss specifik randning i en viss blå färg associeras av de flesta till markiser eller parasoller på en solig badstrand, medan en liten förskjutning i kulör och bredd på ränder trollar bort sommarminnet och för tankarna till galler, flaggor eller varumärken.

Också Cilla Ramneks mönster är med, så spännande och roligt att hennes material – pärlorna – ryms så bra i den här miljön också. Hennes fantastiskt pärlade mönster heter Abstrakt komposition. (Foto Kurbits)

Skynda nu till Almgrens Sidenväveri på söder i Stockholm, utställningen pågår endast till och med lördag! Medverkande i Mönster och färger är Anu Tuominen, Katarina Wiklund, Jeanette Schäring, Monica Nilsson, Margareta Klingberg och Cilla Ramnek.

Margareta Klingbergs verk Sidenvägen i Thailand. (Foto Kurbits)

Jag hittade en bra film om finska Anu Tuominen, kolla in hennes sätt att arbeta här, imponerande!  Och du som är nyfiken på Cilla Ramnek – kolla in hennes spännande arbete med att gestalta en av Stockholms nya tunnelbanestationer, hon är en mönsterkonstruktör av rang med allsorts material, kolla in hennes instagramkonto (@cillaramnekdesign) där hennes mosaikmönster växer fram. Och lyssna förstås också på vårt samtal i Görbart, en podd om handgjort skapande, där hon var vår första gäst, mer här.

Anu Tuominen, fantastiskt lågmält men ändå helt slående. Första gången jag ser hennes verk live, det var verkligen en fin upplevelse. Hennes samlade verk i utställningen heter Onämnda, glömda. (Foto Kurbits)

Jeanette Schäring är aktuell med en utställning på Blå Stället utanför Göteborg just nu, läs mer om den här. 

The post Missa inte! Mönster och färger på Almgrens Sidenväveri appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Dagarna går och jag har fortfarande inte hunnit till Konsthantverkarna för att se den pågående utställningen med Anna Sjons Nilsson. Men! För att ingen ska missa den så tipsar jag gladeligen om den ändå.  Fram till 25 januari finns Jag tänker på tråden att se.

Mitt namn är biverkan, skulptur av Anna Sjons Nilsson, just nu på Konsthantverkarna i Stockholm. (Foto Konsthantverkarna)

Och gör det – det var sex år sedan Anna Sjons Nilsson ställde ut senast på Konsthantverkarna, nu är det dags just där igen. Hon är annars representerad på en rad museer och  i samlingar över landet.

Jag tänker på tråden, skulptur och namn på den pågående utställningen. (Foto Staffan Björklund)

Det finns få som går att jämföra med Anna, ta del av hennes skulpturala folkkonstvärld – här finns hennes figurer och assemblage i återbruksmaterial som pärlor, pälsbitar, trådrullar och speglar. Anna trollar med det mesta och det blir till spännande världar att ta del av.

Inramningen till Jag tänker på tråden skriver hon i denna text:

Att fästa tråden är en central handling i ett textilt arbete.
Att fästa tråden är något ordentligt
Att inte fästa tråden kanske skapar ett känselspröt eller morrhår.

Det var en gång – assemblage av Anna Sjons Nilsson. (Foto Konsthantverkarna)

Se utställningen på Konsthantverkarna i Stockholm alltså, till och med 25 januari.

Jag kan ta hand om dig, Anna Sjons Nilsson. (Foto Staffan Björklund)

The post Anna Sjons Nilsson: Jag tänker på tråden appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det brinner lite i knutarna, men har du kli i fingrarna har du fortfarande tid att skicka alster till den pågående insamlingen till projektet Art for humanity, en offentlig installation som går av stapeln i Basel i slutet av april i samband med en utställning på Parcour humains, se mer här.  Temat för verket är mångfald, solidaritet och medmänsklighet.

I projektet Art for humanity eferlyses 15×15 cm stora rutor på tema mångfald, medmänsklighet och solidaritet. (Foto Art for humanity)

Det gemensamma projektet samlar rutor 15×15 centimeter, där du är fri att gestalta vad du vill, protestera, diskutera, visa upp – alla tekniker och material är tillåtna, bara du har möjlighet att virka på en kant runt om din ruta, då alla rutor fästes ihop. Bakom projektet finns land annat Ute Lennartz-Lembeck med aliaset B-arbeiten, hon ligger bakom invirkade träd, och virkade tipis i projekt världen över. Här samarbetar hon med två textilkonstnärer från Frankrike och Schweiz som tillsammans uppför mosaiken.

Rutorna skickar du till en av initiativtagarna, Ute Lennartz-Lembeck i Tyskland. (Foto Art for humanity)

Det har börjat droppa in en hel del rutor, ta tillfället i akt att öka på mångfalden och representationen. Alla rutor dokumenteras och namnges. Men skynda alltså, fram till första mars finns det möjlighet att skicka rutor. Läs mer här i facebookgruppen, där finns adresser och kontaktuppgifter till dem som vill ha rutorna.

Februari ut har du på dig om du vill vara med, skynda! (Foto Art for humanity)

The post Virka, sticka, sy – var med i projektet Art for humanity appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Kanske är ni många som redan är igång och syr väskor för glatta livet, ni som redan sett, läst eller tagit del av all inspiration och kunskap som Helena Bengtsson bakat in i boken Sy väskor – vackra som smycken. Den är utgiven på Hemslöjdens förlag och släpptes för ett par veckor sedan. För frestande, lockande och mycket roligt i inspirationsväg finns att finna här!

Jeansväska och skarvsömsväska, av Helena Bengtsson ur hennes bok Sy väskor från Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Den röda linjen i förlagets utgivning är ju ofta traditionen i slöjden, kunskapen i historien och inte minst hantverket bakom, och så arbetar också textildesigner Helena Bengtsson i stort som smått. Hon är välkänd för sitt arbete med ateljékollektioner och utställningar, samt en rad offentliga utsmyckningar. Skinnet och ullen är ofta hennes material som hon skickligt bemästrar. Men här bjuder hon på mindre skatter, förvisso gärna i skinn och ull, och berättar om ett område som uppenbart ligger henne varmt om hjärtat – kjolsäckarna. Du vet, de väskor som ofta hör till folkdräkten. Formen känns bekant och användningsområdet känns tydligt – men kanske inte så samtida som tillbehör.

Päls, skinn och ull. En mängd material och tekniker finns med i boken, och författaren uppmanar till att experimentera så som du vill. Dock innehåller boken mallar och beskrivningar om du vill göra väskorna så som de ser ut. Bild ur boken Sy väskor, av Helena Bengtsson. (Foto Thomas Harrysson)

Detta ändrar Helena Bengtsson på i ett nafs, vem kunde väl tro att det gick att variera och uppdatera kjolsäcken så! Boken Sy väskor har undertiteln vackra som smycken, och det är sannerligen helt korrekt.

Författaren presenterar som hon skriver

några väskor som har blivit till genom studier av gamla kjolsäckar, men också genom ett ivrigt sökande bland dagens utbud av sybehör och slöjdmaterial. Några har en tydlig koppling till en särskild svensk bygd och dess dräkttradition, andra är mer fristående. Det de alla har gemensamt är att de ska rymma det allra viktigaste och samtidigt signalera ett personligt uttryck.

Många band blir till en bandväska, och jämte den en väska i ull. Båda med beskrivningar i Sy väskor från Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Det blir roligt och informativt i all inspiration – att luska i bakgrund och historia – men också härligt fritt i att det får vara samtida. Däri ligger nyckeln till hur förhållandet till slöjden kan komma vidare tycker jag, att vi vågar titta bakåt för inspiration och kunskap men anpassa och göra nytt utifrån den tid vi lever i. Så ta in begreppen om traditionell folkdräkt och dess tillbehör, se alla vackra exempel som boken visar upp på traditionella väskor och gå sen loss på det material du har hemma eller det du hittar som du gillar. Här finns tex väskor i reflexmaterial och jeans, med tillbehör i pärlor, taft, kanin- och nappaskinn. Men också vadmal, läder, kläde och ull.

Detaljer som gör det. Sy väskor innehåller tydliga beskrivningar och förklarande bilder, allt för att beskriva hur du kommer igång och får till det hela. (Foto Thomas Harrysson)

Helena Bengtsson förser läsaren med steg för steg-beskrivningar, mallar och tydliga skisser på stygn och tillvägagångssätt. Förutsättningarna för att komma igång är goda – här finns alla möjligheter att faktiskt sno ihop en väska eller två. Sy väskor tror jag håller dig i handen så som en hantverksbok bör göra för att få jobbet gjort.

Väskan Älvdalen, ur Helena Bengtssons bok Sy väskor – vackra som smycken. Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Så – botanisera i 15-talet beskrivningar och ta dig an precis den du går som mest igång på, eller gör som författaren skriver – plocka inspiration här och där och forma väskor efter eget huvud och behov. Kör hårt!

Mer om boken här.

The post Inspirerande vackert – sy väskor! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Skärtorsdag! Vi är inne i den Stilla veckan och igår lärde jag mig en del om dymlar då det ju var dymmelonsdag. Idag tänker jag mest på ägg, godis och påskkärringar dock, då det är vad yngre familjemedlemmar har i sikte. Men här är ett litet mixat collage av inspiration på temat – med twist folkkonst förstås, så som jag gillar det.

Alla bilder finns på min Pinterest-anslagstavla Easter, kolla där för mer inspiration! En riktigt fin skärtorsdag hoppas jag att du har.

The post Påskäggstra folklore style! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.